Jag hoppas att jag en dag kan hjälpa någon som har det svårt. Att någon upptäcker mig därute och ser mig som sin förebild. Att göra som jag gör, kämpar. Det skulle glädja mig att veta att jag har bidragit med en insats för någon. Hela mitt liv har varit ett kämpande och en så länge har jag inte gett upp. Stundtals har jag kännt hopplöshet, men slutligen så har jag nått mitt mål.
Man får aldrig ge upp. Något som vi alltid skall komma ihåg, det är att vi alla är av lika värde. Trots motgångar och det kan kännas svårt måste vi kämpa för att komma vidare i vardagen med allt vad det innebär.
När min dotter var ett år började jag att plugga till undersköterska. Jag bodde ensam med mina två barn och jag kan säga att det var inte lätt. Många gånger tänkte jag att det här fixar inte jag, men det gjorde jag. Jag hade drömmen om att få körkort och det fick jag. Jag hade ingen att köra med, förutom i slutet av körkortstiden. Jag gjorde upprepade pauser av olika anledningar, därav lång väntetid för körkortet. En dag fick jag mitt körkort och det går inte att beskriva lyckan som jag kände, när jag fick höra att jag blev godkänd. Så som jag hade kämpat, jag grät av lycka jag var så lycklig.
Jag hade också drömmen om att få ett hus och det fick jag också. I december 2011 avslutade jag en fastighetsutbildning (bovärd, kundvärd o.s.v.) Jag hade pluggat i 1½ år kombinerat med två barn, sambo, hus och heltidsjobb. Jag fixade det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar