Radikala åtgärder?

Jag skäms nästan för att skriva det, men på nästan ett år och lite till så har jag gått upp 10 kg ca. Sen många år tillbaka eller rättare sagt när jag var barn, så satte jag en maxgräns för vad jag får väga som mest innan åtgärd. Jag är där nu eller har varit länge. Som person så är inte jag den som vräker i mig en massa mat. Jag äter i regel en portion. Jag är också relativt noga med vad jag stoppar i mig. Äter jag på en restaurang så väljer jag inte läsk att dricka till maten o.s.v. Jag dricker vatten. Jag röker inte. När det gäller alkohol så är jag försiktig med det också. Det kan hända ibland, att jag kan ta ett glas vin, cider till maten/på kvällen (på helgen), men mer än så är det inte.
Det låter som jag aldrig unnar mig något, men det gör jag. Ibland kan det bli något gott till kaffet o.s.v. men oftast inte. Ibland eller rättare sagt ofta, så ställer jag samma frågor till mig själv om och om igen "Jag ska väl kunna unna mig något ibland? Eller måste jag sluta med ALLT bara för att jag är överviktig? Jag går upp i vikt bara jag äter en bulle, en tårtbit eller "bara jag ser något som är gott att äta" Ytterligare en anledning till att aldrig få smaka något/unna mig något? Frågorna är många och jag blir inte klokare på alla funderingar och frågor som jag har. Jag tycker att det känns så orättvist. Jag försöker att leva ett sunt liv. Jag försöker/jag har ändrat på mycket genom åren men ändå så ramlar inte kilona av mig. Jag vet två saker som jag måste ändra på som jag ännu inte lyckats få till som en rutin. Det är:

1. Dricka mera vatten.
2. Motion måste in i vardagen som en naturlig del i ens liv, men hur?

Hoppas på svar....Måste jag sluta att unna mig? De senaste dagarna som varit så funderar jag mer o mer på en viktoperation, men jag vill inte detta. Kanske är det nödvändigt ändå? Samtidigt så vet jag att det är inte mängden mat som är problemet i mitt fall. Jag behöver inte hjälp med att begränsa det, för det är ju vad en operation bidrar till bland annat. Jag kan inte stoppa i mig samma mängd mat.

Vikten av att sprida att S-kvinnor finns

Jag har varit medlem i Socialdemokraterna, i S-kvinnor o.s.v.i fyra år ca. Innan medlemskapet så hade jag ingen aning om att S-kvinnor fanns. Jag tycker att det är viktigt att vi sprider att vi finns. Det är viktigt att vi får flera medlemmar och gärna yngre. Ibland kan jag känna frustration över detta och jag tänker en massa tankar "Hur gör vi detta?". 

Många gånger så hör man om alla nya medlemmar som tillkommit, men hur når man ut till dem? Ikväll så har jag varit på ordförandeträff och jag tog bland annat upp detta "Sprid vidare att vi finns!"

Det kom upp bra synpunkter som jag tycker var jättebra förslag såsom; 

1. Se till att informationen om S-kvinnor finns i "medlemspaket".

2. Prata med studieansvarig/studieansvariga "Får jag komma på medlemsutbildningen och prata om S-kvinnor?" Detta tog jag till mig direkt och genast så började jag att tänka i andra tankebanor, på ABF m.m.

För att föra detta arbete vidare så har jag även anmält mitt intresse gällande 1 maj till Marks Arbetarekommun. "Jag vill hålla tal" och det kommer jag att göra. Det blir mitt första offentliga tal (appell). Detta kommer att ske den 1 maj på Kinna torg. Ämnet som jag skall prata om handlar om S-kvinnor, om vikten av att vi finns och vikten om att prata om S-kvinnor. Vi är viktiga! Många frågor som vi driver tar alldeles för lång tid innan resultat syns.

Uttalande antaget på S-kvinnor i Marks årsmöte den 27 februari 2016

Att kunna försörja sig på sin lön borde vara en självklarhet. Många kvinnor förvägras detta då många tjänster i kommunen är deltidstjänster.

Detta innebär också att den framtida pensionen blir låg och varför ska kvinnor förvägras hela livet att inte kunna försörja sig?
Den motion som socialdemokraterna lämnat in till Marks kommun är nu äntligen på väg till beslut. Förvaltningens svar var positivt att alla nyanställningar i äldreomsorgen från januari 2018 skulle vara heltider och övriga inom förvaltningen 1 juli 2018.
Detta avslog Markalliansen i kommunstyrelsens arbetsutskott med motiveringen att det står uttalat rätten till heltid och möjlighet till deltid i kommunens visionsdokument. Trots detta så annonseras nästan alla tjänster som deltider.
För att klara äldreomsorgens behov av personal måste tjänsterna vara så att man kan leva på sin lön! Inför därför heltidstjänster i kommunens verksamheter!

Ann-Marie Stenhoff
Ordförande för S-kvinnor i Mark/Fritsla

http://markbladet.se/?artikel=201603090934511808

En bortgången vän

Idag så känns denna dag något utöver det vanliga. När jag vaknar på morgonen så bultar mitt hjärta lite extra, samtidigt som jag känner en stor glädje och värme över att ha uppdraget som ordförande för S-kvinnor i Mark/Fritsla. Och det är inte konstigt att man känner så för en dag som denna, för det är ju nämligen "Internationella Kvinnodagen".
Dagen började bra med frukostbio på Kinna Konserthus. Vi såg filmen "Suffragette", en mycket bra film där vi får en tillbakablick/förklaring/förståelse för varför det är som det är idag (om kvinnors kvinnokamper exempelvis lika rösträtt o.s.v.). Därefter blev det fika med dem som ville.
När jag kom hem så tog jag fram mobilen och gick in på Facebook och läste dagens statusuppdateringar. Den första uppdateringen som jag läser handlar om en före detta klasskompis som hade avlidit i sviterna av sin cancersjukdom. Jag blir lite chockad när jag läser det och ser bilderna på personen....."Hon kan inte vara död, omöjligt....." Hon stod inte mig nära i skolan och inte på fritiden heller. Men det känns ändå. Hon var skolans clown och glädjespridare. Hon var en naturbegåvning på många sätt. Hon var duktig i skolan, hade höga betyg, hade stort fokus och målmedvetenhet. Efter avslutade gymnasiestudier så studerade hon vidare på högskolan och utbildade sig till lärare.
För något/några år sedan så läste jag på hennes Facebooksida att hon mådde dåligt. Jag började att prata med henne över chatten. Hon sa inte till mig om varför.....Jag började spekulera "Kan det bero på bakgrund, utbrändhet, någon i familjen som blivit sjuk o.s.v. Jag tänkte på henne ganska mycket på den tiden.....Varför? Hon hade ju allt, eller nästan allt......När jag gick i skolan så kunde jag ibland tänka "Tänk om man var som hon......!" Tills slut så gav jag upp och tänkte att det ger sig så småningom. Syftar då på frågan.....Varför mår hon dåligt?
Som sagt var...Mina tankar finns nu idag hos x, och jag är säker på att det är många som är ledsna såsom anhöriga, släkt o vänner och inte minst alla dem som arbetade/gick på den skola som hon jobbade på. Hon var en stor person på många sätt och jag glad/tacksam över att jag fick lära o känna henne den tid som jag gick med henne i skolan. Vila i frid!

Röd o blå tidning

Funderar på ett ämne som ingen pratar om, vilket jag tycker är konstigt. Turerna kring "Kommunal-affären" kom fram i Aftonbladet (de rödas tidning). Det är inte så att jag försvarar det, det är väl bra att det kom fram. Jag kan bara tycka att det hade varit bra bättre om de som sköter granskningen av ekonomi o.s.v. att de hade upptäckt att allt inte stod rätt till.

Nu till min fråga/slutsats.....Röd o blå tidning existerar väl inte längre? Eller vilken tidning är vår (vi som står på de rödas sida)?

Min första bil

Tänker på min första bil
Bilköp börjar ju bli aktuellt nu eftersom det snart är dags för sonen (körprov och uppkörning). 
Jag tänker tillbaka på tiden då jag fick körkortet och jag skulle skaffa min första bil. Jag fick ett erbjudande från en arbetskamrat "Jag har en Fiat Uno som du kan få köpa för 1000 kr. Problemet med den bara, det är att den är trasig. Det är batteriet som krånglar, men det är bara att du byter ut den så fungerar bilen." Detta lät ju jättebra i mina öron "1000 kr, vilket kap!" Men det var inte så bara. När jag hade gjort alla reparationer som behövdes så hade jag kommit upp i en summa av 30 000 kr ca. Jag hade lika gärna kunnat köpt en ny bil, fast en nyare.....
Som inte det var nog, hon var inte ens ägare på bilen. Det var hennes kompis. Jag minns hur svårt det var att få tag på honom. Jag höll på att jaga honom i flera veckor innan jag slutligen fick tag på han. Så ägarbytet var inte heller så bara......Så min första bil, den blev jag grundlurad på.

Angående bilkörning och prata i mobil

Jag har inte skrivit något inlägg på länge nu. Jag har inte haft något att skriva om....
Inte nu heller egentligen, men jag skriver ändå några rader för att lyfta detta ämne, då jag på senaste tiden har hört talas om flera fall som kunde ha lett till en/flera incidenter.
Det gäller dem som arbetar i kollektivtrafiken/taxi....
Enligt ny lag så får man inte sms:a när man kör bil....Den senaste tiden så har jag blivit vittne till ett antal bilar/taxi/bussar som beter sig märkligt på våra vägar. Jag har också hört historier om chaufförer (i yrkestrafik) som varit nära på att krocka (de har pratat i mobil och har då inte uppmärksammat bilar som skall svänga m.m.). För några månader sedan så råkade jag även ut för en taxichaufför som satt o blundade/somnade till bakom ratten (under körning).
Jag anser att något bör göras, innan det händer allvarligare incidenter! Nu i "vintertid" så är ju risken större för olyckshändelser på grund av halkan m.m. så.....