Aktuell situation: Student på Högskolan Dalarna. Yrke: Anställd i vården, Borås Stad. Intressen: Politik, hälsa, resor m.m. Engagemang/uppdrag: Socialdemokrater för Tro och Solidaritet (lokalt och på distriktsnivå).
tisdag 8 mars 2016
En bortgången vän
Idag så känns denna dag något utöver det vanliga. När jag vaknar på morgonen så bultar mitt hjärta lite extra, samtidigt som jag känner en stor glädje och värme över att ha uppdraget som ordförande för S-kvinnor i Mark/Fritsla. Och det är inte konstigt att man känner så för en dag som denna, för det är ju nämligen "Internationella Kvinnodagen".
Dagen började bra med frukostbio på Kinna Konserthus. Vi såg filmen "Suffragette", en mycket bra film där vi får en tillbakablick/förklaring/förståelse för varför det är som det är idag (om kvinnors kvinnokamper exempelvis lika rösträtt o.s.v.). Därefter blev det fika med dem som ville.
När jag kom hem så tog jag fram mobilen och gick in på Facebook och läste dagens statusuppdateringar. Den första uppdateringen som jag läser handlar om en före detta klasskompis som hade avlidit i sviterna av sin cancersjukdom. Jag blir lite chockad när jag läser det och ser bilderna på personen....."Hon kan inte vara död, omöjligt....." Hon stod inte mig nära i skolan och inte på fritiden heller. Men det känns ändå. Hon var skolans clown och glädjespridare. Hon var en naturbegåvning på många sätt. Hon var duktig i skolan, hade höga betyg, hade stort fokus och målmedvetenhet. Efter avslutade gymnasiestudier så studerade hon vidare på högskolan och utbildade sig till lärare.
För något/några år sedan så läste jag på hennes Facebooksida att hon mådde dåligt. Jag började att prata med henne över chatten. Hon sa inte till mig om varför.....Jag började spekulera "Kan det bero på bakgrund, utbrändhet, någon i familjen som blivit sjuk o.s.v. Jag tänkte på henne ganska mycket på den tiden.....Varför? Hon hade ju allt, eller nästan allt......När jag gick i skolan så kunde jag ibland tänka "Tänk om man var som hon......!" Tills slut så gav jag upp och tänkte att det ger sig så småningom. Syftar då på frågan.....Varför mår hon dåligt?
Som sagt var...Mina tankar finns nu idag hos x, och jag är säker på att det är många som är ledsna såsom anhöriga, släkt o vänner och inte minst alla dem som arbetade/gick på den skola som hon jobbade på. Hon var en stor person på många sätt och jag glad/tacksam över att jag fick lära o känna henne den tid som jag gick med henne i skolan. Vila i frid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar