Nyårslöfte - sluta röka

I detta avseende så är jag inte stolt över mig själv. Jag har varit rökare i 10 år. Men något som jag är stolt över, det är att jag har slutat o röka. Jag känner inga behov alls av att röka. Nu skall jag delge er min berättelse.
Jag började att röka när jag var 12 år. Jag rökte inte ofta, jag tog en cigarett då och då. Jag föll för grupptrycket. I vilket fall, efter ett tag så la jag av, för att åter igen börja när jag var 14 år gammal. Jag slutade att röka när jag var 24 år gammal, när jag fick min dotter. Ja, ni läste rätt, när jag fick henne. Oftast så brukar det vara tvärtom, när du blir gravid så lägger du av. Jag lyckades tyvärr inte göra det.
Nu ska jag berätta hur jag gjorde. Ett tips....Avlägg nyårslöftet till 2018, inte till år 2017.
När jag bestämde mig för att sluta röka, så rökte jag cigarettmärket Prince. Under kommande året så gick jag ner till Marlboro, Blend Extra, Blend Ultra, Blend Ultima och slutligen inhalator. Du skall byta till svagare cigaretter, när du börjar att känna något av nya märket som du bytt till. Detta hör man ju ganska ofta "Jag känner ingenting...." "Jag röker mera med svagare cigaretter o.s.v." Har du rökt det nya paketet ett tag, så kommer du tids nog känna av dem med.
När jag hade rökt Blend Ultima (svagaste märket) ett tag, så gick jag över till inhalator. Inhalatorn tog jag när jag kände att jag hade behov av den. Till slut så glömde jag bort att ta den, och det blev glesare och glesare med intagen, för att till slut inte behöva någonting. Det jag gjorde under detta år var att dra ner på nikotinhalten. I regel så är det ju nikotinet du är beroende av.

Lycka till!

Små saker som kan förändra en skolas arbetsmiljö till det bättre

Idag har jobbat på mitt nya jobb (tim-vik på Sätilaskolan i Marks Kommun). Under någon lektion så satt jag funderade på hur lätt man kan göra förbättringar, för att skolmiljön ska bli bättre. Ta som exempelvis.....En elev sitter och knäpper med en penna, en annan med sina nycklar o.s.v.
Vad kan man göra åt detta?
På vissa utbildningar som jag varit på som vuxen så har det emellanåt funnits tillgång till en liten korg med diverse saker i (en mjuk boll m.m.). Tänk om alla elever skulle få tillgång till denna korg med alla dessa grejer !? Vips, så har en del ljud försvunnit, såsom ljudet från pennan, nycklarna o.s.v.

Att ha i åtanke.....

En spännande dag - nytt jobb/skola

Sen i somras så har jag sökt ett antal jobb, men det har inte gått min väg, fram till nu. För några veckor sedan så fick jag reda på att man behövde personal på en viss skola. Jag fick ett namn på en kontaktperson som jag kunde kontakta, och idag var det alltså min första arbetsdag på denna skola.

Dagen har varit så bra som jag hade föreställt mig att den skulle vara. Jag utnyttjade retoriken och eleverna satt som ljus och lyssnade fram till att allvaret skulle börja. Fast jag får lov att säga, att jag tycker ändå att vi har haft en god arbetsmiljö. Jag såg till att vädra salen innan lektionerna började. Jag tog även till något som jag tror att de aldrig haft innan. Vi hade lite gymnastik i klassrummet (i någon minut) och eleverna, de var med. De gjorde som jag sa. 

Vid något tillfälle pratades det lite för mycket, då sa jag till dem att de kunde göra sina uppgifter utanför klassrummet (de som ville). Allt för att eleverna skulle få arbetsro.

När dagen led mot sitt slut så blev jag tillfrågad om jag ville fortsätta att arbeta där, och det är klart att jag vill det. Sammanfattningsvis.....Jag har haft en toppendag!

Trötta ungdomar - narkolepsi?

Sen flera år tillbaka, så funderar jag på, varför så många ungdomar verkar vara så trötta. Jag har lite svårt för att förstå detta, samtidigt som jag tänker att flera av dem har andra vanor än vad man själv hade när man var yngre. Det är väl normalt nu för tiden att det är så? Eller är det inte det?
För några dagar sedan så började jag fundera på vaccinationer. Helt plötsligt så kom jag att tänka på något....vaccination, svininfluensan.....Finns det en koppling?
Jag väcker denna tanke....Har du en/flera ungdomar hemma som är onormalt trött? Kolla upp dem!

Angående namnbytet på Fritsla-Skephult Församling

I senaste "Kyrknytt" (från Fritsla - Skephult Församling) så kan vi bland annat läsa om namnbytet på Fritsla - Skephult Församling. Jag kan säga att jag emot det nya namnförslaget Kinna - Fritsla pastorat.
 Jag tycker att Skephult skall finnas med i det nya namnförslaget. Jag har ställt frågan till personer om varför detta namn, och då fått svaret att namnet blir för långt om Skephult finns med. Jag menar på att Skephult kan/kommer att glömmas bort i och med det nya namnet. Mitt förslag är i stället:

1. Alla namn skall finns med!
2. Gemensamt namn för församlingarna/pastoraten.

Meningen med att byta arbetsplats?

Funderar på om det finns en mening med att jag flyttar på mig/byter arbetsplats? Och vad i sådana fall? Det får tiden/ödet utvisa. 
Samtidigt så kan jag säga att, egentligen så vill jag inte byta arbetsplats (jag begärde det själv). Jag älskar Björkhaga, tycker om mina arbetskamrater o boende. Jag kommer att sakna dem något oerhört, samtidigt som jag känner att det är dags att gå vidare mot nya utmaningar. Mot vad vet jag inte, inte än i varje fall. Jag har försökt länge med att få till en förändring. År 2011 tog jag exempelvis examen, utbildad till bovärd, kundvärd (inom fastighet) o.s.v.

Att driva frågor och hitta eldsjälar

En viktig faktor för att driva frågor framåt/utveckla en verksamhet är att hitta eldsjälen som brinner för den specifika frågan/frågorna/verksamheten o.s.v. Det är viktigt i alla sammanhang såsom i olika organisationer, fackförbund o.s.v. Anledningen till att jag skriver om detta har med att göra att man många gånger hör någon eller några säga "Det händer ju ingenting med...." Jag och min sambo hade en sådan diskussion senast idag. Vi hade en diskussion om att det är många män som drabbas av prostatacancer. Min sambo frågade mig varför inte männen har samma fördelar som kvinnan. Jag svarade..."Då måste det finnas någon som driver denna fråga för att det skall bli en förändring. Finns det ingen som gör det då händer det ju ingenting på området heller (syftar på beslut, motioner o.s.v.).
En annan fråga som är minst lika viktig att ha koll på som ledare, är frågan om hjärtefrågan "Vilken fråga brinner du/ni för?" Brinner man för ett visst ämne då är man i regel påläst/man har kunskaper i ämnet. Man samlar på sig kunskaper genom att läsa vissa artiklar o böcker, lyssnar på radion o.s.v. Att ha en/flera eldsjälar i sin föreningar o.s.v. anser jag är jätteviktigt.
Hur hittar man dem? Det är inte alltid så lätt att hitta dem. Jag kan ge två tips....

• Va med på utbildningar/föreläsningar/cirklar o.s.v.
• Va delaktig/engagerad på platser där man startat upp en ny verksamhet (många gånger kan de ha hittat nya arbetssätt att jobba på). 

Angående Facebook och meddelandefunktionen

Idag gick jag igenom meddelandefunktionen på min mobil (va inne på Facebook). Jag ser då att jag fått ett antal meddelanden på Facebook som jag inte sett (sen en längre tid tillbaka). Jag ställer mig frågande varför inte Facebook indikerat på att jag fått ett nytt meddelande. Dem finns ju där.
Jag hade bland annat missat en förfrågan från Expressen...intervju om Kommunal, medlemskap o.s.v.

Ett tips till er som läser blogginlägget: Gå igenom era meddelandefunktioner oftare än ni gör idag. Kolla på flera ställen....

Ett tips till er som vill ha en intervju med någon: Skicka gärna ett mejl till personen som ni vill intervjua (utöver en förfrågan på Facebook, om ni använder er av den funktionen).

Semester - tid för reflektion

Jag har haft några sådana stunder då jag funderat lite kring mitt fortsatta liv. Jag har fattat två beslut under semestern. Jag kommer att släppa fotbollen trots att jag så gärna vill spela. Jag får nöja mig med att titta på andra som spelar/kolla på tv:n/gå på matcher o.s.v. Det räcker med dansen (som börjar i september), tabata, cykling, promenader och någon gång löpning.
När det gäller framtida yrkesval så har jag bestämt för att vidareutbilda mig till lärare (årskurs 1-3 i första hand, 4-6 i andra hand). Studie- och yrkesvägledare kommer jag att släppa.

Marstrand och Stefan Andersson - föreställning "NO 90 Kleist"

Så var vi hemkomna från Marstrand. Föreställningen med Stefan Andersson och alla hans medhjälpare var precis så som jag hade föreställt mig att den skulle vara, om inte ännu bättre. Den var fantastiskt! Vi fick verkligen uppleva hur fångarna hade det på den tiden. En fånge gick med kedjor, flera gick med lortiga kläder, hade smuts i ansiktet o.s.v. De fick verkligen "slita" för att behaga alla som var där (de bar långa staplar med muggar, tunga brickor m.m.).
Vi hade lite otur med vädret precis innan vi skulle gå in, regnet bara öste ner. Som tur så fanns det hålor som vi kunde gå in i och ta skydd. Personalen hade också observerat att det regnade så vi blev insläppta lite tidigare. Insläppet skulle ske kl. 18.00. Föreställningen höll på till 23.00 med avbrott för fika/köp av dricka o.s.v.
Stefan inledde föreställningen med att berätta hur allt började. Han hade inte skrivit låtar på sju år. Han saknade inspiration. En dag var han och hans son ute o åkte båt. Sonen utropar då "Titta en fästning!" Det här som det börjar....Stefan får inspiration. Under ett halvår så läser/letar han reda på all fakta om fästningen och dess historia, därefter så börjar han att skriva låtar igen. Han berättade att det saknas historia om fångarnas personlighet o bakgrund (det finns lite).
Stefan gick även ut med ett budskap som jag tog till mig. Han upplevde att "Man tar inte vara på när man känner inspiration. När vi känner oss inspirerade, det är då vi blir kreativa!"
Jag kan verkligen rekommendera föreställningen till er som inte sett o hört den. Och ska ni se den eller någon annan, så rekommenderar jag att ni åker till den plats där händelserna utspelar sig. Det är en upplevelse o minne för livet!

En fundering - möbler för mattor

En fundering som dök upp i kväll.....Det är möjligt att det redan finns ute på marknaden, men jag kan inte påminna mig om att jag sett någon sådan möbel.
Jag efterlyser en möbel som man kan förvara mattor i. Jag tänker att det skall kunna vara typ en större byrå (eller något liknande) med små/stora hål i. I hålen kan du sen lägga en/flera hoprullade mattor.
Ja, finns det inte på marknaden redan, så kanske någon/några av er som läser detta inlägg får lite inspiration, för att därefter börja tillverka sådana möbler som jag efterlyser.

Fear of flying

I morgon eller inom de kommande dagarna så får jag beskedet som jag väntat på....Jag har sökt till Umeå Universitet och programmet Studie- och Yrkesvägledare. En tanke som slagit mig efter denna anmälan är att jag kanske måste ta tag i min flygrädsla. Det blir ju annars alldeles för långt att åka och det tar många timmar om jag väljer ett annat färdalternativ.
Just nu kanske många tycker att jag tjatar om detta. Jag vet ju inte än om jag kommer in på skolan. Det jag känner det är att, jag kan inte skjuta detta på framtiden längre. Denna fobi begränsar mig och det vill jag inte. Vi har även här hemma och inom familjen börjat o planera för en utomlandsvistelse. Så det är ett måste....Min rädsla kommer nog inte försvinna på en månad o.s.v. Det kommer att ta tid.

Personligt brev/vägledning

Jag läste på nätet igår om personligt brev. Det stod bland annat "Du skall inte bara rabbla allt som du är utan också ge exempel på hur...." Och det är inte lätt att komma på bara så där. 
Jag funderade lite på hur jag skulle utnyttja det i mina ansökan. Häromdagen så uppstod det ett sådant tillfälle som jag utnyttjade i min senaste ansökan som jag skickade iväg...Jag sa till en person "Du kan även bli musiklärare!" Jag hörde henne när hon spelade piano. Det var magiskt på alla sätt o vis!

Vikten av motion i kombination med studier

Under en kort tid nu så har det skett en del förändringar/ eller kanske att det kommer att göra det. Det beror på. Jag har sökt till högskolan. Jag får besked om två veckor ca om jag kommit in eller inte.
För en person som jag med viktproblem och som eventuellt skall sätta sig ner och plugga, är motionen extra viktigt att tänka på (något som jag kommit på, på äldre dagar).
Jag har lärt o känna min kropp hur den fungerar. Jag kan inte avstå från motionen i tre år och tro att jag inte kommer gå upp i vikt. Så mycket har jag lärt mig. Ingen motion under tre år (trots att jag rör mig i yrket) är lika med en viktuppgång på 5 till 10 kg. Nu pratar jag om egna erfarenheter och om mig själv. Jag känner att jag måste göra något för att stoppa denna utveckling. Det räcker med det som är nu. Jag har bestämt för att jag måste göra något som jag tycker är roligt, något som jag känner mig tillfreds med, något jag inte kommer att göra uppehåll i från o.s.v. Det sistnämnda är det viktigaste, ej uppehåll.....Det är så lätt när höst o vinter kommer att man struntar i olika saker på grund av dåligt väder, att man inte känner någon inspiration o.s.v.
Angående mina mål. Målet är givetvis att klara av eventuella studier kombinerat med motion. Jag har inte lyckats så bra tidigare. Jag hoppas på bli bättre! Hur skall jag klara det? Det handlar om prioritering....Vad är viktigt?

Så här skulle jag vilja att mitt äldreboende såg ut

Ja, denna tanke har man lekt med många gånger under ens liv..."Om jag vore chef för ett äldreboende så skulle mitt boende se ut så här....".
Jag har jobbat i vården i över 20 år (i hemtjänsten, på servicehus, som personlig assistent, på gruppboenden för dem med funktionsnedsättning, äldreboenden o.s.v.). Så det är inte svårt att veta hur man själv skulle vilja ha det om....På mitt drömboende så skulle jag satsa mycket på sång o musik (karaoke, allsång o.s.v). Många av våra äldre älskar musik liksom vi!
När det gäller personalfrågorna så skulle jag satsa mycket på personalutveckling. Det är viktigt att man som personal känner att man växer i sin roll som undersköterska, vårdbiträde m.m. Något som jag också skulle ta vara på är var och ens specialisering (kvalitetssäkring). Själv är jag utbildad undersköterska med demensinriktning.
När det gäller arbetstiderna så skulle jag ha en personal som arbetade dag/kväll eller natt. Att jobba dagpass passar inte alla, detsamma gäller kvällar o.s.v. Det finns dem som gärna arbetar kvällar o.s.v.
Det finns också ett annat alternativ, skiftarbete d.v.s. att ena veckan arbetar man dag och den andra veckan kväll. I dagsläget är det många undersköterskor som arbetar dag, kväll, dag, kväll o.s.v. Att arbeta så i längden är inte hållbart. Det tär på kroppen och på sikt så kommer det med stor sannolikhet leda till sjukskrivningar. Nu vet jag att det är många som inte vill jobba så, men....
Det är min vision.....

Projekt för hemlösa

Idag så har jag träffat en person som har genomfört ett projekt för hemlösa. Jag pratade lite med henne för att få reda på varför, tillvägagångssätt, kommande planer o.s.v. Hon berättade att hon började projektet med att ringa runt till olika företag o.s.v. Hon fick snabb respons av personer/elever som arbetar inom massage, nagelvård, frisörskolan o.s.v. Projektet genomfördes under en dag. Hemlösa personer fick massage, blev fina i håret, fick nagelvård o.s.v.
Flera av dem hade uttryckt meningar som "Jag har aldrig blivit klippt av en frisör/Jag har aldrig fått massage/Vad vill du ha i gengäld?" De hade svårt för att förstå att någon/några ville göra något för dem.
Jag inspireras verkligen av henne. Hon är så klok! Hon sa exempelvis "Om min dotter får vänta en dag med läkarbesök så är det värt det, om det räddar någons annans liv!"
Detta är också en dröm som jag har....att få genomföra ett projekt!

Vägval i livet

Jag är 42 år och jag funderar fortfarande på min framtid. Någon kanske skrattar när ni läser detta hihihih.....Det är inte lätt att veta vad man vill. Under alla år som har varit så har jag mer eller mindre gjort mina val baserade på intresse. Nu funderar jag mer på mina starka styrkor och kommit på att det är dem jag skall satsa på. Idag har jag i princip bestämt mig för hur jag ska gå vidare (långsiktigt mål). Det jag hoppas på nu, det är att jag får vara frisk o.s.v.
Ni undrar säkert varför jag funderar på detta nu. Det har hänt en del här hemma (positiva händelser) som bidragit till att jag känner att jag får bestämma mig. Det är lång process att komma fram till vad man vill med livet. Man bollar med många tankar, funderar, hur, vad....???

Varför har jag gått upp i vikt?

Med anledning av de inlägg som jag skriver (på Facebook) så kanske någon/några tror att jag väger så mycket som jag gör för att jag har svårt för att begränsa mitt matintag o.s.v. Jag kan säga att så är inte fallet. Mitt problem som jag har, är ett problem som jag tycker att man skall jobba med på/inom mödravården. 
När jag blev gravid första gången så hade jag rätt vikt för min längd. Jag gick upp 12 kg med första barnet. När sonen föddes (första barnet) så gick jag ner något kilo, för att sedan gå upp igen till samma vikt som jag hade i samband med sonens födelse. Samma sak hände med andra barnet. Sammanlagt så har jag haft en viktuppgång på 19 kilo (under graviditeterna).
I ett antal år efter bägge födslarna så har jag legat kvar på samma vikt för att sen gå upp ytterligare kilon. Jag har alltså inte klarat av att gå ned dem kilon som jag gått upp under bägge graviditeterna. Jag tror inte att jag är ensam om detta. I det stora hela så skulle jag vilja säga att det krävs åtgärder o kunskaper inom detta område för att förhindra att.....

Vill börja med mammagympa

Denna tanke slog mig igår....Jag behöver mammagympa. Jag har inte varit på någon mammagympa vare sig med första eller andra barnet. Så med andra ord har jag aldrig tränat för att återfå den kropp som jag hade innan. Funderar på om det är försent för mig att ha mammagympa då jag fick senaste barnet för 18 år sedan. Bättre sent än aldrig eller hur? Så resonerar jag.
Idag så har jag sökt information på nätet om mammagympa (ville anmäla mig) men hittade ingen info. av intresse. Min önskan är naturligtvis att hitta någon som håller i mammagrupper och där alla är välkomna oavsett.....

Inspireras av Finland

En sak som jag funderade på när vi var i Finland (på kryssning).Tänker på pågående/kommande bostadsbyggande som förekommer överallt i Sverige. Vi borde ta efter Finland och hur de gör där. I alla hus så finns det bastu liksom i många lägenheter (även ettor). 
Om jag får reflektera kring detta så tycker jag att det är bra sätt för att skapa mötesplatser, få människor att känna gemenskap, bryta isolering (som spelande, sitta vid datorn o.s.v.). Jag kan även tycka att det skulle vara bra med tanke på de klimatförändringar som skett i Sverige under de senaste åren.
För att förtydliga.....Ja, till bastu i hus och lägenheter Smiley smile

Att vara pollenallergiker

Jag har varit pollenallergiker så länge jag kan minnas. När jag var yngre så var det fruktansvärt. Med åren så har det blivit bättre, men stundtals kan det fortfarande vara väldigt jobbigt. Något som jag tänker på numera och som jag inte riktigt reflekterat över tidigare, det är alla dem kvällar då allergin håller på som värst. Man finner sig i situationen, gnuggar sig i ögonen som man brukar göra o.s.v. Men det finns "ett botemedel" mot detta och som är jätteviktigt. Är du pollenallergiker så bör du duscha på kvällen och detta skall helst ske varje dag. I regel har du massor med pollen på dig på kroppen, i håret o.s.v. Du kommer att må så mycket bättre om du/ni har det i åtanke.....

Affärsidé - bli chef

Som person så tänker jag mycket. Stundtals så får jag också en del idéer som jag funderar på. Främst är det frågor som berör mitt yrkesval. Jag funderar på hur vardagen hade sett ut om jag hade gjort si eller så. Ibland har jag fått för mig att jag ska bli chef. Ibland får jag för mig att jag ska bli lärare. Vid några tillfällen så har jag också fått för mig att jag skall bli föreläsare.

Något år så har jag sökt till högskolan för att utbilda mig till chef (men jag kom inte in). I år gjorde jag nästan slag i saken och skulle söka till högskolan igen (till lärare), men valde i sista minuten att avstå.

År 2009 så bestämde jag mig för att byta bransch och arbeta inom fastighet. Jag sökte till yrkeshögskolan och kom in. Idag är jag utbildad bovärd. Jag har inte fått något jobb inom fastighet, utan jag jobbar kvar i vården. Jag kan inte säga att jag gått utbildningen i onödan. Jag är glad för kunskaperna som jag har gällande fastighet (inriktning tillgänglighet). Jag har fått nytta av dem i min vardag.

I dagarna så har jag fått en ny idé......Starta ett företag/verksamhet och bli chef (och så var vi där igen) för personer med funktionshinder. Alla personer som jobbade på min arbetsplats skulle få riktiga löner. Jag är ganska trött på att höra om all diskriminering som finns i samhället. 

Idag så vet jag att det finns företag i samhället som anställer PERSONER MED FUNKTIONSHINDER. ANLEDNING: DE ÄR EN TILLGÅNG! OCH DE HAR STYRKOR SOM ÄR SPECIFIKT JUST FÖR DEM. JAG ÖNSKAR ATT DET FINNS FLERA SOM TAR EFTER DESSA FÖREBILDER!

Så fick jag domen/sömnproblem

Idag har jag varit på sjukhuset. Jag har haft en apparat o slangar kopplat till mig inatt för att kolla min sömn o.s.v. Resultatet visade att de problem som jag har kommer att försvinna i takt med viktnedgång. Så var vi där igen....ler....

Tipsen/råden som jag fick:

1. Livsmedelsindustrin stoppar i socker i allting. Uteslut potatis, ris, mjöl o.s.v.

2. Max en smörgås per dag.

3. När det gäller frukosten...Man behöver inte äta mer än ett "ägg o sill" till frukost.

4. På min fråga....Kan jag unna mig? Svar: En gång i veckan.

5. "Du måste alltid ha koll på vad du stoppar i dig och väga dig regelbundet. Det får du leva med i resten av ditt liv. Dock inte till överdrift, fixering."

6. Ämnesomsättningsproblem?

7. Boktips...."Hjärnkoll på vikten" skriven av Martin Ingvar 2:a upplagan 2012.

8. Det är inte att okej att stoppa i sig en bakelse varje dag o.s.v.
9. Fruktsocker är värre än vanligt socker.
10. Räkna inte kalorier. Det handlar om att ändra livsstil och kostvanor.
11. Viktoperation är inte att rekommendera.

Radikala åtgärder?

Jag skäms nästan för att skriva det, men på nästan ett år och lite till så har jag gått upp 10 kg ca. Sen många år tillbaka eller rättare sagt när jag var barn, så satte jag en maxgräns för vad jag får väga som mest innan åtgärd. Jag är där nu eller har varit länge. Som person så är inte jag den som vräker i mig en massa mat. Jag äter i regel en portion. Jag är också relativt noga med vad jag stoppar i mig. Äter jag på en restaurang så väljer jag inte läsk att dricka till maten o.s.v. Jag dricker vatten. Jag röker inte. När det gäller alkohol så är jag försiktig med det också. Det kan hända ibland, att jag kan ta ett glas vin, cider till maten/på kvällen (på helgen), men mer än så är det inte.
Det låter som jag aldrig unnar mig något, men det gör jag. Ibland kan det bli något gott till kaffet o.s.v. men oftast inte. Ibland eller rättare sagt ofta, så ställer jag samma frågor till mig själv om och om igen "Jag ska väl kunna unna mig något ibland? Eller måste jag sluta med ALLT bara för att jag är överviktig? Jag går upp i vikt bara jag äter en bulle, en tårtbit eller "bara jag ser något som är gott att äta" Ytterligare en anledning till att aldrig få smaka något/unna mig något? Frågorna är många och jag blir inte klokare på alla funderingar och frågor som jag har. Jag tycker att det känns så orättvist. Jag försöker att leva ett sunt liv. Jag försöker/jag har ändrat på mycket genom åren men ändå så ramlar inte kilona av mig. Jag vet två saker som jag måste ändra på som jag ännu inte lyckats få till som en rutin. Det är:

1. Dricka mera vatten.
2. Motion måste in i vardagen som en naturlig del i ens liv, men hur?

Hoppas på svar....Måste jag sluta att unna mig? De senaste dagarna som varit så funderar jag mer o mer på en viktoperation, men jag vill inte detta. Kanske är det nödvändigt ändå? Samtidigt så vet jag att det är inte mängden mat som är problemet i mitt fall. Jag behöver inte hjälp med att begränsa det, för det är ju vad en operation bidrar till bland annat. Jag kan inte stoppa i mig samma mängd mat.

Vikten av att sprida att S-kvinnor finns

Jag har varit medlem i Socialdemokraterna, i S-kvinnor o.s.v.i fyra år ca. Innan medlemskapet så hade jag ingen aning om att S-kvinnor fanns. Jag tycker att det är viktigt att vi sprider att vi finns. Det är viktigt att vi får flera medlemmar och gärna yngre. Ibland kan jag känna frustration över detta och jag tänker en massa tankar "Hur gör vi detta?". 

Många gånger så hör man om alla nya medlemmar som tillkommit, men hur når man ut till dem? Ikväll så har jag varit på ordförandeträff och jag tog bland annat upp detta "Sprid vidare att vi finns!"

Det kom upp bra synpunkter som jag tycker var jättebra förslag såsom; 

1. Se till att informationen om S-kvinnor finns i "medlemspaket".

2. Prata med studieansvarig/studieansvariga "Får jag komma på medlemsutbildningen och prata om S-kvinnor?" Detta tog jag till mig direkt och genast så började jag att tänka i andra tankebanor, på ABF m.m.

För att föra detta arbete vidare så har jag även anmält mitt intresse gällande 1 maj till Marks Arbetarekommun. "Jag vill hålla tal" och det kommer jag att göra. Det blir mitt första offentliga tal (appell). Detta kommer att ske den 1 maj på Kinna torg. Ämnet som jag skall prata om handlar om S-kvinnor, om vikten av att vi finns och vikten om att prata om S-kvinnor. Vi är viktiga! Många frågor som vi driver tar alldeles för lång tid innan resultat syns.

Uttalande antaget på S-kvinnor i Marks årsmöte den 27 februari 2016

Att kunna försörja sig på sin lön borde vara en självklarhet. Många kvinnor förvägras detta då många tjänster i kommunen är deltidstjänster.

Detta innebär också att den framtida pensionen blir låg och varför ska kvinnor förvägras hela livet att inte kunna försörja sig?
Den motion som socialdemokraterna lämnat in till Marks kommun är nu äntligen på väg till beslut. Förvaltningens svar var positivt att alla nyanställningar i äldreomsorgen från januari 2018 skulle vara heltider och övriga inom förvaltningen 1 juli 2018.
Detta avslog Markalliansen i kommunstyrelsens arbetsutskott med motiveringen att det står uttalat rätten till heltid och möjlighet till deltid i kommunens visionsdokument. Trots detta så annonseras nästan alla tjänster som deltider.
För att klara äldreomsorgens behov av personal måste tjänsterna vara så att man kan leva på sin lön! Inför därför heltidstjänster i kommunens verksamheter!

Ann-Marie Stenhoff
Ordförande för S-kvinnor i Mark/Fritsla

http://markbladet.se/?artikel=201603090934511808

En bortgången vän

Idag så känns denna dag något utöver det vanliga. När jag vaknar på morgonen så bultar mitt hjärta lite extra, samtidigt som jag känner en stor glädje och värme över att ha uppdraget som ordförande för S-kvinnor i Mark/Fritsla. Och det är inte konstigt att man känner så för en dag som denna, för det är ju nämligen "Internationella Kvinnodagen".
Dagen började bra med frukostbio på Kinna Konserthus. Vi såg filmen "Suffragette", en mycket bra film där vi får en tillbakablick/förklaring/förståelse för varför det är som det är idag (om kvinnors kvinnokamper exempelvis lika rösträtt o.s.v.). Därefter blev det fika med dem som ville.
När jag kom hem så tog jag fram mobilen och gick in på Facebook och läste dagens statusuppdateringar. Den första uppdateringen som jag läser handlar om en före detta klasskompis som hade avlidit i sviterna av sin cancersjukdom. Jag blir lite chockad när jag läser det och ser bilderna på personen....."Hon kan inte vara död, omöjligt....." Hon stod inte mig nära i skolan och inte på fritiden heller. Men det känns ändå. Hon var skolans clown och glädjespridare. Hon var en naturbegåvning på många sätt. Hon var duktig i skolan, hade höga betyg, hade stort fokus och målmedvetenhet. Efter avslutade gymnasiestudier så studerade hon vidare på högskolan och utbildade sig till lärare.
För något/några år sedan så läste jag på hennes Facebooksida att hon mådde dåligt. Jag började att prata med henne över chatten. Hon sa inte till mig om varför.....Jag började spekulera "Kan det bero på bakgrund, utbrändhet, någon i familjen som blivit sjuk o.s.v. Jag tänkte på henne ganska mycket på den tiden.....Varför? Hon hade ju allt, eller nästan allt......När jag gick i skolan så kunde jag ibland tänka "Tänk om man var som hon......!" Tills slut så gav jag upp och tänkte att det ger sig så småningom. Syftar då på frågan.....Varför mår hon dåligt?
Som sagt var...Mina tankar finns nu idag hos x, och jag är säker på att det är många som är ledsna såsom anhöriga, släkt o vänner och inte minst alla dem som arbetade/gick på den skola som hon jobbade på. Hon var en stor person på många sätt och jag glad/tacksam över att jag fick lära o känna henne den tid som jag gick med henne i skolan. Vila i frid!

Röd o blå tidning

Funderar på ett ämne som ingen pratar om, vilket jag tycker är konstigt. Turerna kring "Kommunal-affären" kom fram i Aftonbladet (de rödas tidning). Det är inte så att jag försvarar det, det är väl bra att det kom fram. Jag kan bara tycka att det hade varit bra bättre om de som sköter granskningen av ekonomi o.s.v. att de hade upptäckt att allt inte stod rätt till.

Nu till min fråga/slutsats.....Röd o blå tidning existerar väl inte längre? Eller vilken tidning är vår (vi som står på de rödas sida)?

Min första bil

Tänker på min första bil
Bilköp börjar ju bli aktuellt nu eftersom det snart är dags för sonen (körprov och uppkörning). 
Jag tänker tillbaka på tiden då jag fick körkortet och jag skulle skaffa min första bil. Jag fick ett erbjudande från en arbetskamrat "Jag har en Fiat Uno som du kan få köpa för 1000 kr. Problemet med den bara, det är att den är trasig. Det är batteriet som krånglar, men det är bara att du byter ut den så fungerar bilen." Detta lät ju jättebra i mina öron "1000 kr, vilket kap!" Men det var inte så bara. När jag hade gjort alla reparationer som behövdes så hade jag kommit upp i en summa av 30 000 kr ca. Jag hade lika gärna kunnat köpt en ny bil, fast en nyare.....
Som inte det var nog, hon var inte ens ägare på bilen. Det var hennes kompis. Jag minns hur svårt det var att få tag på honom. Jag höll på att jaga honom i flera veckor innan jag slutligen fick tag på han. Så ägarbytet var inte heller så bara......Så min första bil, den blev jag grundlurad på.