Varför fadder?

Våra liv är inte perfekta och det gäller alla. Vi lever i en värld där våra liv kantas av med- och motgångar.Vi kan ge uttryck för utåt hur bra våra liv är (på många sätt...). Men fakta är att vi är människor med känslor, tankar....Vi är inga robotar. Det är min livsfilosofi!

Under mina 40 år som jag har levt så har jag upplevt ett o annat precis som alla andra. Om vi skall titta specifikt på vilka som funnits för mig (under min uppväxt) så kan jag tala om att flera av dem har invandrarbakgrund ex. Marie och Anna som jag var bästa vänner med (låg- och mellanstadiet).

Det fanns/finns andra också....

Jag minns även ett av mina första arbeten som jag hade. Jag stötte på en thailändsk kvinna i jobbet som jag blev så fascinerad/inspirerad av. Hennes bemötande mot mig o andra....det går inte att beskriva. Hon var en person med stort hjärta på alla sätt o vis. Som sagt var, att bli fadder för nyanlända/flyktingar har inte varit något svårt beslut att ta. Klart att jag/vi ställer upp! Många av dem som kommer hit har ett hjärta av guld. Och det är det som räknas....vad man har innanför.....

Bli fadder för nyanlända

Idag gjorde jag slag i saken....
Jag har skickat in en intresseanmälan om att jag vill bli fadder åt nyanlända flyktingar/invandrare. Jag har gått o funderat på detta ett tag nu...ska jag/eller ska jag inte? Jag har inte tyckt att det har varit rätt tillfälle för ytterligare engagemang, men nu så...
Ganska nyligen så råkade jag ut för en nära döden-upplevelse. Efter detta så har tankarna vandrat fram o tillbaka. "Det var inte dags för mig att lämna in...Jag har en uppgift/uppgifter att fylla och och jag har fått en andra chans..." Jag bestämde mig mer eller mindre efter denna händelse att det är bara att köra d.v.s. "Jag ska göra verklighet av mina drömmar/de önskemål som jag har."
Att jag vill göra en/flera insatser för någon/några/många är ingen nyhet. Jag har funderat på detta i många år. Problemet som har varit är just att hitta "min grej" och göra det som jag står för/göra något som känns bra.
Att bli fadder för någon/några är verkligen en utmaning, men jag ser fram emot detta uppdrag. Jag får träna upp min engelska. Kanske även att jag får plocka fram lite nya o färska kunskaper från kursen "Vårdpedagogik och handledning" (har precis avslutat den kursen). Syftar främst på handledning....
Inspiration har jag hämtat från en politiker i Marks kommun, men även från tv/radio-profilen Sofia Wistam.

Släktträff och Tallinn

Så var det åter igen dags för släktträff. Förra året åkte vi till Riga (Lettland) i år blev det Tallinn i Estland.
Det var en trevlig resa, vi åkte i fredags kl. 17.30 från Värtahamnen, Stockholm och kom fram till Tallinn kl. 10.00 (med båten Romantika). Kl. 10.30 så var det dags för sightseeingtur (med buss o guide). Turen tog 2 h ca. Innan vi skildes åt så visade guiden oss bl.a. två utsiktsplatser (det hela gick i en rask takt så det gällde att hänga på). Så min rekommendation om ni åker dit det är att ni skall besöka dessa utsiktsplatser. Vilken utsikt! Magiskt!
Den 9 maj (samma dag som vi var i Tallinn) var en speciell dag, nämligen Europadagen (20-årsdagen av medlemskap i EU). Man hade även ett/flera tema för dagen nämligen Gotland. Nu i efterhand så kan jag känna lite frustration över att jag inte kollade upp agendan för dagen (om det var något speciellt som hände i Tallinn när vi var där). Med bättre planering så hade jag nog avstått från sightseeingturen och varit med på firandet i stället (familjedag på Frihetstorget/uppträdanden från Estland, Finland, Sverige och Österrike/aktiviteter på Svenska Ambassaden.
Som sagt var man lär sig av misstagen!
Angående båtresan. När vi åkte dit så kände vi av lite på småtimmarna (att det gungade), men det var inte så farligt. Hemresan var hur lugn som helst, kände ingenting.

Tips: Båten gick/går via Mariehamn, så när den anlände/anländer dit så "bråtade" det ganska bra eller mycket....Har du svårt för ljud så rekommenderar jag att om du/ni skall åka dit, att ni tar en hytt som ligger längre upp. Vi låg på däck fem och vi hörde tydligt hur det lät. Några i vårt sällskap låg på däck 8 och de hade inte hört någonting.

Nära döden-upplevelse

Igår var jag nära på att dö i en trafikolycka. Några kanske reagerar på att jag skriver så....Men jag menar på vad är oddsen för att jag hade överlevt en trafikolycka där jag höll på att bli påkörd av en bil som körde i ca 90 km/h? Inte speciellt stora...
Händelseförloppet;
Jag var på väg till Fritsla, Marks kommun. Jag kommer fram till korsningen Skephult- och Fritslakrysset och skall över stora vägen (41:an). Jag kollar på bägge sidorna och konstaterar att det är "grönt att köra". Från ingenstans dyker plötsligt en bil upp, jag hör hur han/hon tutar på mig och tittar till. Jag ser att bilen är precis in på mig och den är på väg att köra in i mig på passagerarsidan. Som tur var, så hann jag köra över, annars hade olyckan varit ett faktum.

Jag skulle vilja lyfta fram två saker, en sak som jag och min sambo diskuterade om igår och det andra gäller bland annat körskolan (ett tips till körskolelärarna):

1. Jag skulle vilja att någon/några ser över hastigheten i denna korsning, att den sänks till 70 km/h.
2. Angående trafikskolan. Jag tror att det behövs mera diskussioner/kunskap gällande "döda vinklar".

Jag kan inte minnas att man tog upp det på min tid när jag tog körkort. Jag minns att de pratade om att man skulle titta över axeln (döda vinkeln) men sen var det ingen mer diskussion om detta. Här hemma så har jag också en ungdom som håller på att ta körkort och vi har varit iväg på handledarutbildning. Och det jag tänkte nämna här, det togs inte upp på utbildningen.
Om ni tittar på bilden/bilderna på bokstaven A (takstolpe A där vindrutan fästs). Här har vi en "död vinkel" som i princip kan vara livsfarlig om man missar att titta i denna vinkel. DENNA VINKEL BÖR DISKUTERAS PÅ TRAFIKSKOLOR, I HEMMET, KANSKE ÄVEN I MEDIA....