Vårdcentraler och bristande tillgänglighet

Jag har precis bytt vårdcentral eftersom min vårdcentral skall läggas ner (Fritsla Vårdcentral i Marks Kommun). Idag skulle jag ringa min nya vårdcentral och jag funderade då på hur den fungerade. När jag ringer upp så svarar en telefonsvarare "På grund av överbelastning, var god och ring senare eller en annan dag.....". Naturligtvis så talade den även om vart man skulle vända sig i akuta ärenden.
 I samband med detta samtal så funderar jag på hur kvalitetssäkringen fungerar;

1. Kvalitetssäkrar man genom att säga ring en annan dag?
2. Jag undrar även hur mycket samhället får betala för ärenden som skjuts på framtiden d.v.s. då saker o ting har gått för långt. Ett exempel på detta kan vara att något har lett till en operation.
3. Borde inte alla vårdcentraler säga "lämna namn och telefonnummer så ringer vi upp". Det är att kvalitetssäkra, men även jobba för bättre tillgänglighet. Det är inte meningen att man skall behöva jaga vårdcentraler eller skjuta ärenden på framtiden.

Så var det dags för ytterligare en fadderträff

Idag åt vi middag tillsammans, de bjöd på arabisk mat, arabisk kaffe o.s.v. och detta smakade utsökt.
Fick en tankeställare när jag åkte dit.....Funderade på om jag skulle köpa en liten blomma, efter ha funderat ett tag så beslöt mig för att hoppa det. Efter tag så ångrade jag mig, kom att tänka på att jag skall bland annat visa dem vilka seder vi har här i Sverige. Jag köpte en liten blomma och berättade sedan till dem att det finns dem som köper något när de blir bortbjudna, men det är inte alltid som man gör det.
Sammanfattningsvis....åter igen en lyckad träff, nackdelen är bara att de blir så ledsna när jag skall gå/åka hem. De är bara för goa Smiley smile

Min semester

Så var semestern slut för i år, börjar att jobba imorgon.
Jag har haft en bra semester. Vi har bland annat varit i Bohuslän i en vecka. Vi hyrde stuga genom facket. Stugan ligger i Ammenäs/Stången, Bohuslän (stuga med sjötomt). Det var en mysig liten stuga med vedspis, kök, sovrum och bäddsoffa (för sex personer) m.m. Det blev en hel del bad och utflykter till bland annat Uddevalla, Ljungskile, Lyckorna Havsbad, Bohusläns museum m.m. Det blev även tur med båten (som går tur o retur till Uddevalla via ett antal pirer). På båten träffade vi en pratglad herre som guidade oss genom båtturen. Båten var en typ av taxibåt.
Angående Lyckorna Havsbad. Vill du fika där så tycker jag att du ska välja deras äppelpaj. Den var hur god som helst. Något annat som jag la märke till när vi var där, det var att de
hade räkafton, trubadurafton o.s.v. Trevligt tycker jag! Så ett tips....Åk dit på kvällen och upplev allt detta, kanske får du se solnedgång o.s.v.?! Kan tänka mig att det är magiskt!
Angående Bohusläns museum. De hade en utställning nu om Ingrid Bergman. Komiskt tyckte jag, då boken som jag hade med mig var Ingrid Bergmans självbiografi (läser alltid böcker när jag har semester, annars också givetvis).
Mitt intryck av vistelsen i Bohuslän......Människorna som bodde där var väldigt sociala o trevliga. Hamnade man i diskussion/samtal med någon så fick man försöka avbryta på ett trevligt sätt för att inte vara oartig. De diskuterade vitt o brett. Av någon anledning så kom vi in på politik, och det var inte jag som förde det på tal. Jag blev lite förvånad över att de ville diskutera, men jag var med på noterna.

Funderar på alla MC-olyckor

Under en kort tid så har man läst i tidningarna, på nätet o.s.v. om MC-olyckor där personbilar varit inblandade och där utgången ledde till ett eller flera dödsfall. Åter igen väcks tankarna om "döda vinkeln" i samband med bilkörning. Jag funderar på hur många av dessa fall som man läser om som är relaterat till "döda-vinkelolycka"?

Jag anser att debatten om dessa vinklar måste komma upp på diskussion (mer än vad de gör idag). Jag kollade för skojs skull på Google (sökte på bilder) för att titta lite närmre på hur de bilderna såg ut d.v.s. vad som ansågs vara döda vinklar. Enligt dem så finns de på sidan av bilen och så bakåt. Det var inte många som visade eller inte någon, som tog upp var man har dem framifrån på en bil. 

DET ÄR INTE OKEJ ATT MÄNNISKOR DÖR I TRAFIKEN, VI KAN BÄTTRE!

Första faddermötet

Idag så har jag haft möte med fadderverksamheten och det par som jag eventuellt skulle bli fadder åt.
Mötet gick jättebra! Jag var lite nervös när jag åkte dit, men jag tänkte att de känner nog likadant som jag så.....Nervositeten släppte fort när jag träffade den ansvarige för verksamheten och paret.
Linda började mötet med att berätta vad uppdraget går ut på, liksom målet med fadderskapet o.s.v.
Till en början med så skall vi prata svenska med varandra i möjligaste mån. Vad gäller aktiviteterna så skall vi ha två aktiviteter per månad i sex månader och sedan är fadderskapet slut. Och vad som händer sedan är väl upp till oss, tror jag.
Vid mötets slut så bytte vi telefonnummer med varandra, vilket är positivt. Vi kände att vi hade kemi med varandra och att det troligtvis kommer att gå bra framöver när vi skall träffas o.s.v. Paret är från Syrien.

Jag stöder inte förslaget om kortare sommarlov

Klockan är halv sex på morgonen. Min sambo ska till jobbet och själv ligger jag kvar i sängen, har ju semester. Jag tar fram min telefon och läser lite på Facebook, läser då att att S och V i Sundbyberg stöder Moderaternas förslag om kortare sommarlov. Jag går upp ur sängen, känner bara att jag måste skriva ett blogginlägg sedan kan jag somna om. Jag skulle annars bara ligga o grubbla... Jag kan säga att jag är emot detta förslag. Jag grundar det på bland annat fem anledningar;

1. Jag tror att vi har ett grundproblem till att det ser ut som det gör i dagens skolor. Vi har för många barn/ungdomar/elever som mår dåligt. Skolan måste till en början bli bättre på att se signalerna o larma. De måste även bli bättre på att stötta o backa upp elever som har svårigheter.
2. Införs förslaget om kortare sommarlov så kommer klasskillnaderna att öka. Föräldrar med gott ställt kommer att se till så att de får en lång semesterledighet. De i sin tur kommer att se till så att deras barn får en lång ledighet när de skall på semester o.s.v.
3. Går förslaget igenom så anser jag också att det skulle vara "ett bevis" för att vi har en dålig skola, dåliga lärare o.s.v. Och det har vi inte.
4. Skolan ser inte ut som den gjorde för många år sedan. Vi lever i ett informationssamhälle och jag anser att barnen behöver ett långt sommarlov för att återhämta sig. De har det inte lätt med alla intryck som de får till sig via sociala medier o.s.v. Här kan det också behövas stöd från hemmet och samhället. Hur hanterar vi alla intryck? Regler o rutiner för mobil- och dataanvändning? Vi vet ju att detta behövs då det påverkar skolan. Elever kommer sent i säng o.s.v.
5. Vi har även för stora klasser och för få lärare. Elevernas och lärarnas arbetssituation är en ARBETSMILJÖFRÅGA. Det krävs att man gör något åt det.

Sommarprat - min historia

Sommarprat - min historia (med inspiration från radio p1 sommarvärdar)

Just nu så känns det så förbaskat tungt. Ursäkta ordvalet, men jag brukar inte svära och vill inte göra det heller. Men nu är det så, det är så jag känner mig. Jag måste bara få ur mig det. Helst vill jag bara skrika…Det jag ska tala om idag, det handlar om vikten. Att hela tiden behöva tänka på sin vikt, att veta att jag har de gener som jag har (anlagen till fetma, anlagen till hjärtsjukdomar o.s.v.). Det känns bara hur jobbigt som helst.

När en annan äter en hel pizza då äter jag med en bit pizza, när en annan vräker i sig en massa socker då sitter jag med en tallrik gröt o lättströ, när en annan äter yoghurt då äter jag gröt. Listan kan göras lång. Trots att jag mestadels tänker på vad jag stoppar i mig så är det jag som går upp mest i vikt. De andra står still i sin vikt. De går väl upp ett eller två kilo för att sedan gå ner dem igen. Tänk om en annan hade den turen, för den turen har inte jag. Jag går upp även fast jag inte äter upp all mat på tallriken o.s.v. Jag kan emellanåt tycka att det känns så orättvist. Samtidigt vet jag måste hålla mig till fakta. Jag har en god självkännedom om mig själv och jag vet vad som krävs. I mitt fall så är det motionen som är a och o, men där är jag inte ännu.

Efter den senaste julen som va så gick jag upp 5 kg. Jag tänkte att jag kommer att gå ner dem igen, jag ska bara vänta på det inspirerande vädret kommer d.v.s. vänta tills våren och sommaren kommer med all sol o värme. Och förhoppningsvis då så kommer jag att fyllas på med massor av inspiration och komma igång igen med mina motionsvanor, men där är jag inte ännu. Det inspirerande vädret kom aldrig.

Jag har fortsatt att gå upp i vikt och jag har nu passerat hundrasträcket. När jag var i tonåren så lovade jag mig själv att aldrig väga mer än hundra kilo. Jag är där nu och jag vet att jag måste göra något åt det innan det går för långt. Jag försöker att hitta inspiration och ha ett positivt tänkande, men det känns tungt. I regel brukar jag komma igång med motionen under semestern och det är väl ett mål som jag har, och det är där jag är nu. Jag försöker även att intala mig att jag ska komma igång med promenader, och när jag går mina promenader så ska jag lyssna på p1 (på alla sommarvärdar). Jag försöker även intala mig att ”Jag behöver inte springa även fast jag vill, det kan jag göra senare när jag blivit lite lättare”.