Sommarprat - min historia

Sommarprat - min historia (med inspiration från radio p1 sommarvärdar)

Just nu så känns det så förbaskat tungt. Ursäkta ordvalet, men jag brukar inte svära och vill inte göra det heller. Men nu är det så, det är så jag känner mig. Jag måste bara få ur mig det. Helst vill jag bara skrika…Det jag ska tala om idag, det handlar om vikten. Att hela tiden behöva tänka på sin vikt, att veta att jag har de gener som jag har (anlagen till fetma, anlagen till hjärtsjukdomar o.s.v.). Det känns bara hur jobbigt som helst.

När en annan äter en hel pizza då äter jag med en bit pizza, när en annan vräker i sig en massa socker då sitter jag med en tallrik gröt o lättströ, när en annan äter yoghurt då äter jag gröt. Listan kan göras lång. Trots att jag mestadels tänker på vad jag stoppar i mig så är det jag som går upp mest i vikt. De andra står still i sin vikt. De går väl upp ett eller två kilo för att sedan gå ner dem igen. Tänk om en annan hade den turen, för den turen har inte jag. Jag går upp även fast jag inte äter upp all mat på tallriken o.s.v. Jag kan emellanåt tycka att det känns så orättvist. Samtidigt vet jag måste hålla mig till fakta. Jag har en god självkännedom om mig själv och jag vet vad som krävs. I mitt fall så är det motionen som är a och o, men där är jag inte ännu.

Efter den senaste julen som va så gick jag upp 5 kg. Jag tänkte att jag kommer att gå ner dem igen, jag ska bara vänta på det inspirerande vädret kommer d.v.s. vänta tills våren och sommaren kommer med all sol o värme. Och förhoppningsvis då så kommer jag att fyllas på med massor av inspiration och komma igång igen med mina motionsvanor, men där är jag inte ännu. Det inspirerande vädret kom aldrig.

Jag har fortsatt att gå upp i vikt och jag har nu passerat hundrasträcket. När jag var i tonåren så lovade jag mig själv att aldrig väga mer än hundra kilo. Jag är där nu och jag vet att jag måste göra något åt det innan det går för långt. Jag försöker att hitta inspiration och ha ett positivt tänkande, men det känns tungt. I regel brukar jag komma igång med motionen under semestern och det är väl ett mål som jag har, och det är där jag är nu. Jag försöker även att intala mig att jag ska komma igång med promenader, och när jag går mina promenader så ska jag lyssna på p1 (på alla sommarvärdar). Jag försöker även intala mig att ”Jag behöver inte springa även fast jag vill, det kan jag göra senare när jag blivit lite lättare”.