Jag stöder inte förslaget om kortare sommarlov

Klockan är halv sex på morgonen. Min sambo ska till jobbet och själv ligger jag kvar i sängen, har ju semester. Jag tar fram min telefon och läser lite på Facebook, läser då att att S och V i Sundbyberg stöder Moderaternas förslag om kortare sommarlov. Jag går upp ur sängen, känner bara att jag måste skriva ett blogginlägg sedan kan jag somna om. Jag skulle annars bara ligga o grubbla... Jag kan säga att jag är emot detta förslag. Jag grundar det på bland annat fem anledningar;

1. Jag tror att vi har ett grundproblem till att det ser ut som det gör i dagens skolor. Vi har för många barn/ungdomar/elever som mår dåligt. Skolan måste till en början bli bättre på att se signalerna o larma. De måste även bli bättre på att stötta o backa upp elever som har svårigheter.
2. Införs förslaget om kortare sommarlov så kommer klasskillnaderna att öka. Föräldrar med gott ställt kommer att se till så att de får en lång semesterledighet. De i sin tur kommer att se till så att deras barn får en lång ledighet när de skall på semester o.s.v.
3. Går förslaget igenom så anser jag också att det skulle vara "ett bevis" för att vi har en dålig skola, dåliga lärare o.s.v. Och det har vi inte.
4. Skolan ser inte ut som den gjorde för många år sedan. Vi lever i ett informationssamhälle och jag anser att barnen behöver ett långt sommarlov för att återhämta sig. De har det inte lätt med alla intryck som de får till sig via sociala medier o.s.v. Här kan det också behövas stöd från hemmet och samhället. Hur hanterar vi alla intryck? Regler o rutiner för mobil- och dataanvändning? Vi vet ju att detta behövs då det påverkar skolan. Elever kommer sent i säng o.s.v.
5. Vi har även för stora klasser och för få lärare. Elevernas och lärarnas arbetssituation är en ARBETSMILJÖFRÅGA. Det krävs att man gör något åt det.

Sommarprat - min historia

Sommarprat - min historia (med inspiration från radio p1 sommarvärdar)

Just nu så känns det så förbaskat tungt. Ursäkta ordvalet, men jag brukar inte svära och vill inte göra det heller. Men nu är det så, det är så jag känner mig. Jag måste bara få ur mig det. Helst vill jag bara skrika…Det jag ska tala om idag, det handlar om vikten. Att hela tiden behöva tänka på sin vikt, att veta att jag har de gener som jag har (anlagen till fetma, anlagen till hjärtsjukdomar o.s.v.). Det känns bara hur jobbigt som helst.

När en annan äter en hel pizza då äter jag med en bit pizza, när en annan vräker i sig en massa socker då sitter jag med en tallrik gröt o lättströ, när en annan äter yoghurt då äter jag gröt. Listan kan göras lång. Trots att jag mestadels tänker på vad jag stoppar i mig så är det jag som går upp mest i vikt. De andra står still i sin vikt. De går väl upp ett eller två kilo för att sedan gå ner dem igen. Tänk om en annan hade den turen, för den turen har inte jag. Jag går upp även fast jag inte äter upp all mat på tallriken o.s.v. Jag kan emellanåt tycka att det känns så orättvist. Samtidigt vet jag måste hålla mig till fakta. Jag har en god självkännedom om mig själv och jag vet vad som krävs. I mitt fall så är det motionen som är a och o, men där är jag inte ännu.

Efter den senaste julen som va så gick jag upp 5 kg. Jag tänkte att jag kommer att gå ner dem igen, jag ska bara vänta på det inspirerande vädret kommer d.v.s. vänta tills våren och sommaren kommer med all sol o värme. Och förhoppningsvis då så kommer jag att fyllas på med massor av inspiration och komma igång igen med mina motionsvanor, men där är jag inte ännu. Det inspirerande vädret kom aldrig.

Jag har fortsatt att gå upp i vikt och jag har nu passerat hundrasträcket. När jag var i tonåren så lovade jag mig själv att aldrig väga mer än hundra kilo. Jag är där nu och jag vet att jag måste göra något åt det innan det går för långt. Jag försöker att hitta inspiration och ha ett positivt tänkande, men det känns tungt. I regel brukar jag komma igång med motionen under semestern och det är väl ett mål som jag har, och det är där jag är nu. Jag försöker även att intala mig att jag ska komma igång med promenader, och när jag går mina promenader så ska jag lyssna på p1 (på alla sommarvärdar). Jag försöker även intala mig att ”Jag behöver inte springa även fast jag vill, det kan jag göra senare när jag blivit lite lättare”.

Förbättringar gällande studenten

På kort tid så har två familjemedlemmar tagit studenten (den senaste idag). Dagen då min son tog studenten va helt underbar! Trots det så kan jag ändå se att det finns en del detaljer som man kan förbättra. Här är några;

1. Går eleven på en skola med många elever?

Se till så att det finns tillräckligt med högtalare så att de som står längre bak hör vad som sägs (vid utspring).

2. Finns det möjligheter att sätta upp storbildsskärmar så tycker jag att man skall sätta upp det så att alla ser (plakaten och stor folkmassa bidrar till sämre seende). 

3. Skicka ut information till föräldrarna gällande planering av utspring (turlista för vilken klass som springer ut o när).

4. Skicka ut information till föräldrar o elever om champagnefrukosten. Vad är det som gäller? Ta med sig eget? Vad? Klockslag?

5. Kalla till ett föräldramöte (föräldrar o elever) för att diskutera studentflak "Ska vi ha det eller inte?"

"Hur?" "Vem ansvarar för....?"

6. Angående fotografering. Ha fotografering på baldagen och examensdagen. Skicka hem bilderna för påseende/alternativt nätet.

En inspirerande dag

Förmiddagen började med trädgårdsarbete i fullt ösregn. Inspiration hämtade jag från en arbetskollega som i dagarna uttryckt hur underbart inspirerande det är att vara ute när det regnar. Som sagt var, regnkläder och stövlar åkte på och sedan var det bara att fullfölja de plikter som skulle göras.

På eftermiddagen åkte vi till Mullsjö (öppet hus o kalas). När vi åkte därifrån så var vi mätta o belåtna. Det var som någon sa ”Åker man härifrån hungrig då får man skylla sig själv”. Det fanns ett stort utbud av kakor (60 olika sorter), pajer o mat som det alltid brukar finnas. Förstår inte att x orkar baka allt detta varje år. Beundransvärt!

Tack för idag! Ni vet vilka ni är!

Snart dags för studenten

Ja, det har varit en hektiskt tid med mycket att tänka på. Men snart drar det ihop sig d.v.s nästa vecka så är det dags....Det är sonen min som tar studenten (han har gått Samhällsvetenskaplig linje, Marks gymnasium). 

Jag skulle vilja ge några tips inför det som komma skall;

1. Har du en ungdom hemma som skall börja på gymnasiet, se till så att du får kontaktuppgifter

till elevernas föräldrar. Anledning...för att kunna sammankalla dem till ett möte (för att exempelvis diskutera studenten).Trots att de är vuxna/myndiga så kan de behöva stöd av vuxna. Jag kan säga att jag önskar att jag hade haft det men....

2. Börja att spara pengar (det räcker med en liten summa per månad). 

3. Ha ett långsiktigt sparande.

Jag kan säga att det underlättar en hel del för de kommande utgifterna som man har framför sig (exempelvis studenten).