Efter föreställningen så har gamla minnen gjort sig påminda. När jag var barn så läste mamma böcker för mig. En av dem som jag minns väl handlade om flickan Katitzi (skrivna av Katarina Taikon). Dessa böcker var absolut den stora favoriten. Jag längtade efter dessa stunder då mamma skulle läsa om Katitzi. Hon levde i en annan värld än mig, en värld som jag blev fascinerad av (där av mitt kulturintresse, tror jag).
Vad tar jag med mig från dagen?
1. Romerna gråter i sina hjärtan i väntan på att de
ska behandlas med lika värde.
2. De blir glada då de får hyra ett öde hus, slipper
att frysa m.m.
3. De har varit utsatt för mycket (tvingad till
sterilisering), människor som skjuter efter dem m.m.
4. De sjunger ofta sorgliga sånger där de ställer
sig frågande…..Varför detta liv?
5. Vi är också människor……VARFÖR????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar