Polycytemia vera (blodcancer)

Sedan början av år 2023 har jag vetat om att jag eventuellt är sjuk i Polycytemia vera (en ovanlig form av blodcancer).Vården grundar det på att mitt Hb-värde ligger högt samt att ett annat värde också avviker från det normala. Det som talar emot diagnosen är att vissa värden är för bra (som ska vara sämre om jag har diagnosen). Man bedömer därför risken som minimal i nuläget att jag skulle ha Polycytemia vera. Vad vården gör just nu är att de följer upp utvecklingen "Vilket håll går det mot, bättre eller sämre?". Att leva med högt Hb-värde bland annat innebär en ökad risk för proppar, blödningar o.s.v. Med den vetskapen har jag försökt att göra vad jag kan för att minimera risken för att något ska hända (exempelvis tillföra vätska regelbundet). I normala fall är jag jättedålig på att dricka. 

Behandlingen av Polycytemia vera går bland annat ut på att vården vill sänka patientens Hb-värde med jämna mellanrum. Det görs genom tappningar av blod (går att jämföra med att vara blodgivare). I mitt fall har man i nuläget inte erbjudit tappning av blod. Gissningsvis har inte det erbjudits eftersom jag inte har diagnosen. Idag har jag varit på sjukhuset och tagit ut min hormonspiral (som sattes in för att stoppa/minimera de blödningar som jag har på grund av flera myom). Mitt syfte med att ta ut hormonspiralen är främst av två skäl: 

1. Minimera risken för komplikationer vid en eventuell operation (borttagning av myom och livmoder). Tänker främst på infektioner. 

2. Att jag börjar blöda igen. Jag hoppas att det ska bidra till att Hb-värdet sänks något. Helst till det normala men...

Ett högt Hb-värde behöver inte alltid innebära att det är Polycytemia vera. Det kan finnas andra orsaker som bidrar till det med. Just nu hoppas jag på att det är mina myom som ställer till det med värden som avviker med mera. Enligt forskning kan stora myom orsaka höga Hb-värden. 

Undersökningar av myom 40 år

 I februari år 2023 diagnostiserades jag med diagnosen myom. Gynläkare kunde då se att jag hade ett myom som var 9 x 10 cm ca. Idag 1 år och åtta månader senare har jag fyra myom varav det största myomet har en storlek på ca 11 x 14 cm. Jag väntar på operationstid för att ta bort samtliga myom samt livmoder. För er som inte vet vad myom är. Man kan säga att myom (godartad tumör/muskelknuta) är blodfyllda bollar som sitter fast på livmodern. Det finns dom som i stället lider av cystor. Dessa cystor är vätskefyllda till skillnad från myom. Myom kan uppkomma i yngre åldrar men det är mer vanligt att man får myom när vi blir äldre. Det beror på att hormonbalansen börja svaja (förklimakteriet). Detta sker när progesteronnivåerna börjar sjunka. Progesteron sjunker först sedan sjunker även östrogenet (i ett senare skede). När progesteron sjunker blir det obalans mellan progesteron och östrogen (hormonell obalans/östrogendominans). I den här processen (förklimakteriet) kan även östrogennivåerna förändras. Det är därför som det är svårt att gå till vården och testa sig/kontrollera sina östrogenvärden "Vad är normalt?"

Varför skriver jag detta inlägg? Jag skulle vilja se en förändring. När vi kvinnor fyller 40 år kallas vi på regelbundna kontroller mammografi. Jag skulle vilja se att detta även gäller myom (från 40 år). Min kropp hade inte reagerat på att jag hade myom förrän några år senare. Jag tänker på storleken största myomet. Den har inte kommit till på en månad. Gissningsvis handlar det om år. 

Viktminskningskurs 10 kg

För sex veckor sedan drygt anmälde jag mig till en viktminskningskurs (med Ulrika Davidsson). Kursen pågår i sex veckor (slutar imorgon). Målet med kursen, när kursen är avslutad ska deltagaren gått ner 10 kg. Kursen var en lågkolhydratkostkurs med inslag av flera fastaperioder. 

Första veckan följde jag det kostschema som ingick i kursen. Dock kunde jag konstatera efter ha följt kostschemat under en veckas tid att det skulle bli för dyrt för vårt hushåll att fullfölja kursen. Jag gjorde en överslagsräkning och räknade ut att alla varor som jag skulle bli tvungen att köpa till mig/oss skulle uppnå en kostnad på ca 2000 kr i veckan och lite till. Det är mycket pengar för vårt hushåll. Jag tycker dock inte att jag gått kursen förgäves. Jag har lärt mig en hel del under dessa veckor, exempelvis: 

1. Planering av matsedel för att få i mig det jag behöver, exempelvis en dag äter vi soppa, en dag vegetarisk, en dag fisk o.s.v. 

2. Vikten av att äta med variation om man ska gå ner i vikt. Kroppen ska inte vänja sig vid en viss intag av kalorier. Kaloriintaget ska variera från dag till dag. Gäller även val av mat, det vill säga ät frukost med variation (inte samma frukost dag efter dag). 

Angående politiken

 Det var länge sedan som jag skrev ett inlägg men nu så...Angående politiken, jag har sedan en längre tid tillbaka haft tankar om att sluta mitt engagemang i politiken helt och hållet. Dock kan jag inte säga att jag inte varit jätteaktiv i politiken av olika anledningar (studier...). Just nu är jag inne i bearbetningsfasen, tror jag. Att vara aktiv i politiken har sedan tonåren varit en dröm. Men jag känner att jag inte kan leva upp till de krav som som politiken ställer på alla förtroendevalda. Jag kan inte vara jag. Det känns inte okej. Samtidigt vet jag att jag har mycket att ge, leverera och så vidare. Det är många tankar som jag brottas med. Jag tycker också att politiken inte lever upp till de förväntningar som jag har, vilket är många. Som sagt var...Där är jag nu men jag vet inte...

För flera år sedan var det en chef som sa till mig "Du ska vara i en verksamhet där du kan blomstra..." Den meningen gör sig påmind med jämna mellanrum. 

Sverige kan bättre - vård på lika villkor

Det var länge sedan som jag skrev ett blogginlägg men nu kände jag att det var dags. Det som jag ska skriva om har jag varit ganska frustrerad över sedan en tid tillbaka. Jag känner att jag måste skriva av mig. 

Att vi har en vård i Sverige som inte är på lika villkor, det vet vi. Det har vi hört många gånger. Men vad är det för vård som inte är på lika villkor? Här kommer ett exempel: 

När kvinnor kommer i klimakteriet, kan kvinnan om hen vill, gå till läkare för att få hjälp med sina åkommor. Dock är det sällan som kvinnor söker hjälp för sina problem (enligt forskningen). Eller rättare sagt, de avstår från att söka hjälp på grund av rädsla för diverse läkemedel (exempel för östrogen) "Man kan få bröstcancer..." 

För ett antal år sedan kunde kvinnor välja om de ville köpa syntetiska eller naturliga läkemedel (för sina klimakteriebesvär). Med syntetiska läkemedel menas att läkemedlen är framställda på kemisk väg. Enligt information som jag läst togs de bort. Författaren menade "De såldes inte tillräckligt bra för att preparaten skulle få vara kvar i Sverige. Men det finns hjälp att få...utomlands." Dock har det kommit till min kännedom att om du/ni söker er till privata aktörer, då har du/ni möjligheten att välja vilken vård du/ni vill ha, det vill säga "Vill jag ha östrogenplåster, gel, sprej, naturliga läkemedel (hormoner) o.s.v. Men det kostar. Här pratar vi inte om hundralappar utan tusenlappar. 

Min frågeställning: Är det sådan vård vi ska ha här i Sverige? 

Vem är jag? - Uppdatering politikersida

Jag är född i en förort till Stockholm, Tumba. Mitt politiska intresse började att växa fram när jag var i tonåren. Jag och min plastpappa satt i vardagsrummet och debatterade politiska frågor. Främst var det frågor som berörde aktuella frågor som hände i det dagliga livet. Jag debatterade utifrån olika perspektiv som utgick från socialdemokratiska värderingar. Han utifrån borgerliga värderingar. Diskussionerna kunde bli mycket hektiska ibland. Samtalen var konstruktiva, vilket bidrog till att jag lärde mig mycket om politik i tonåren.

Min stora förebild i politiken är bland annat Olof Palme.

Till vardags arbetar jag som undersköterska i demensvården samtidigt som jag också är lärarstudent (F-3) på Högskolan Dalarna. Frågor som vuxit sig starkare under studerandetiden är miljöfrågorna. Min fritid är i nuläget begränsad, det är i princip studierna och politiken som gäller. Jag har i nuläget bara ett uppdrag, jag är ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Mark.

Frågor som jag kämpar/brinner för i mitt vardagliga liv och som ligger mig varmt om hjärtat är allas lika värde, rättvisa, solidaritet och frihet m.m.

En annorlunda pollensäsong

År 2020 är ett annorlunda år på många sätt. Det är inte bara Coronapandemin som satt sina spår. Fast här pratar vi om negativa effekter i samhället. Jag vill med det här inlägget lyfta något positivt. Jag är pollenallergiker och jag har haft pollenallergi så länge jag kan minnas. Allergin för min del är inte av lindrig form. Jag har svår pollenallergi men dock har den blivit bättre med åren. När jag var barn så hade jag eksem i samband med pollensäsongen men det har jag inte idag.

Jag kan inte tala för hur andra pollenallergiker har upplevt denna säsong utan bara tala för mig själv. Och denna säsong har verkligen avvikit från andra pollensäsonger, inte en enda gång har jag kliat mig i ögonen på grund av allergin. Jag har heller inte använt några ögondroppar i år och det är verkligen avvikande. Jag har aldrig tidigare klarat en pollensäsong utan användning av ögondroppar, så det känns lite märkligt. Jag har emellanåt funderat på vad det kan bero på, kanske beror det på att vi har renare luft i nuläget och då tänker jag på flygplanen. De har ju i princip stått still på grund av Coronapandemin. Jag tänker att det är lite tänkvärt!