Idag gjorde jag slag i saken....
Jag har skickat in en intresseanmälan om att jag vill bli fadder åt nyanlända flyktingar/invandrare. Jag har gått o funderat på detta ett tag nu...ska jag/eller ska jag inte? Jag har inte tyckt att det har varit rätt tillfälle för ytterligare engagemang, men nu så...
Ganska nyligen så råkade jag ut för en nära döden-upplevelse. Efter detta så har tankarna vandrat fram o tillbaka. "Det var inte dags för mig att lämna in...Jag har en uppgift/uppgifter att fylla och och jag har fått en andra chans..." Jag bestämde mig mer eller mindre efter denna händelse att det är bara att köra d.v.s. "Jag ska göra verklighet av mina drömmar/de önskemål som jag har."
Att jag vill göra en/flera insatser för någon/några/många är ingen nyhet. Jag har funderat på detta i många år. Problemet som har varit är just att hitta "min grej" och göra det som jag står för/göra något som känns bra.
Att bli fadder för någon/några är verkligen en utmaning, men jag ser fram emot detta uppdrag. Jag får träna upp min engelska. Kanske även att jag får plocka fram lite nya o färska kunskaper från kursen "Vårdpedagogik och handledning" (har precis avslutat den kursen). Syftar främst på handledning....
Inspiration har jag hämtat från en politiker i Marks kommun, men även från tv/radio-profilen Sofia Wistam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar