Utanförskap (kopierad status kommunikation- och jobbcoach)

I Sverige lär det finnas omkring 200.000 människor i utanförskap. De ingår inte i samhällets vackra bygge, utan får stå vid sidan och titta på. De flesta får visserligen någon form av försörjningsstöd, så att de åtminstone nätt och jämnt hålls vid liv. Som jobbcoach har jag hittills hjälpt ett tiotal personer ur det här fruktansvärda tillståndet, och har på nära håll sett vad det är som saknas de...m som hamnar där. Det rör sig dels om utbildning, yrkeskompetens och erfarenhet, men även självbild, språkfärdigheter, attityd och tålamod. Vi håller alla med om att detta är viktigt, men få är beredda att göra det som krävs för att komma tillrätta med problemet. Vi har utvecklat en slapp samhällsattityd där vi tycker att någon annan ska ta itu med problemet, istället för att fråga oss hur vi själva kan hjälpa till. Inte nog med det: Vi vill inte heller släppa fram de som verkligen har idéer. Lösningen som jag föreslår är enkel: Var med och ta ansvar för samhället. Du alltså. Du. Den som är utanför behöver det stöd du kan ge honom eller henne i form av ett uppmuntrande ord, en uppmaning eller en utmaning. Kanske en hjälpande hand eller två. Alternativet blir att utanförskapet gradvis blir allt större, och att du en dag själv hamnar där. Du alltså. Du. Det är inte kul att vara där, men ingen behöver vara där. Inte om vi alla hjälps åt.