Avskildhet

Jag har haft en tid nu som jag har valt att leva i avskildhet för att fundera över mitt framtida liv. En del har säkert lagt märke till mindre engagemang hos mig, men det betyder inte att jag struntar i saker o ting. Jag har ändå försökt att hålla mig informerad över vad som händer inom olika områden. Jag har nu bestämt mig för att ta nya tag och nya beslut har fattats (både kort- och långsiktiga). Ett av de kortsiktiga besluten berör Toastmasters, och för er som följer mig så vet ni ju nu att jag har blivit ny medlem i Toastmasters (internationell talarorganisation).
Innan jag avslutar detta inlägg så skulle jag vilja kanske att man funderar lite kring begreppet avskildhet. För många år sedan tog en vän till mig självmord, hon hängde sig. Medans hon levde funderade jag aldrig över om hon mådde dåligt, hon visade aldrig något utåt. Tyvärr så slarvade jag slarvade med att ringa till henne, och ibland kunde det gå långt emellan telefonsamtalen eller träffarna. När x fyllde år och vid juletider så skickade jag alltid kort till henne.
En dag ringer hennes mamma till mig och säger att "du behöver inte skicka fler kort till x hon lever inte längre". Jag minns också att hennes mamma berättade att x hade sagt, att jag inte hörde mig. Hon saknade troligtvis mig. Det dröjde länge innan jag kunde släppa detta och gå vidare i mitt liv.
Anledningen till att jag berättar om denna händelse är kanske att jag vill påminna er om att inte glömma bort era vänner. Reflekterar ni över att någon avviker ifrån sitt normala beteende, kontakta denne och hör hur han eller hon mår.